onsdag 8 augusti 2012

Den allra första maten..

Det där med amning kändes inte så viktigt när man var gravid. Alla mammor kan väl amma om de väljer att de vill & hur svårt kan det vara, det sköter sig väl naturligt..trodde jag!! Jag gick på Landstingets amningsrådgivning för gravida utan att känna någon som helst oro inför den kommande matningen, för amma, det skulle jag.

Sedan kom dagen då lilla Agnes föddes & hon låg i min famn & sökte bröstet. & visst hittade hon det, men sen då? Hur mycket vi än försökte de följande dagarna orkade inte lilla Agnes suga. Detta resulterade i att lilla Agnes tappade massor i vikt & personalen på BB försökte på alla möjliga sätt hjälpa till att få henne att äta på mig förstås utan resultat. Efter en lång natt med många misslyckande försök bröt jag tillslut ihop, stormade in i morgonpersonalens morgonmöte & snyftade att  det här går bara inte, det måste vara något fel på mig!

Då kom hon med stort K. Amningkvinnan från amningsrådgivningen jag tyckte var så bra på den där infoträffen. Hon la armen om mig & sa - Lilla gumman, det är inget fel på dig, kom ska jag hjälpa dig! & med en liten stunds betraktelse av Agnes när hon försökte äta på mig utbrast  hon bara - Du behöver en amningsnapp! & så rätt hon hade, för vips så ammade jag.

Vilken superkvinna hon är för mig - för utan henne hade det inte gått. & det har jag förstås berättat för henne i efterhand & skickat en bild på lilla välgödda Agnes några månader senare. Kvinnan med stort K arbetar med den ideella föreningen amningshjälpen  - & är en hjälpsmamma! Besök gärna deras sida www.amningshjalpen.se & sprid att de faktiskt finns!!

Framgooglad bild.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar